Jag ser upp till

Min största förebild är min bästa vän, min storasyster, Julia. När jag var liten trodde jag seriöst att vi var syskon för att våra familjer bodde i samma hus (de hade undervåningen och vi hade övervåningen). Jag har växt upp med henne och lärt mig av henne och har verkligen alltid haft henne där. Det var hon som lärde mig svärord, hon som jag ärvde alla mina Wesc-tröjor av. Det var hon som tränade mig inför Victorialoppen på öland. Vi har så många traditioner och minnen tillsammans. Thailand, Sälen, New York, alla shoppingresor till Stockholm och såklart alla somrar på öland. Varje dag (skojar inte) på sommarlovet (det är typ 100 meter mellan våra sommarstugor) sprang jag ner till henne på morgonen och sedan var vi med varandra till kvällen. Eller så var jag bara där för att läsa hennes tusen Julia-tidningar när hon gjorde något annat.
 
Min personlighet, min klädstil, min humor och mina ambitioner kommer ifrån henne, eftersom jag alltid har sett upp till henne så sjukt mycket. Missförstå mig inte, jag har alltid varit mig själv, men hennes värderingar har liksom format mina. Hon är fan bäst. Det är henne jag vänder mig till om allt, problem med skolan, packlista till festival, hjälp med ekonomin, shoppingråd, och killproblem. Jag är bara så jävla tacksam att hon ens ville vara med mig när jag var typ 9 och hon var 13, och att jag idag får komma till hennes lägenhet lite när jag känner för det. Alla borde ha någon som henne, dessutom nice att jag får så mycket kläder av henne som hon inte vill ha längre.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inl‰gget h‰r:

Namn:
Kom ihÂg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0