Världen
Slutade runt 1 och pluggade i skolan till kanske sex med Tu, Klara och Kalle. Kom hem och stekte en hamburgare och har legat i badet och kollat på skittv. Det jag egentligen ville skriva om var det som vi snackade om idag när vi egentligen skulle plugga, vi började tänka tillbaka till tiden på Lindöskolan och Funkaboskolan.
Ljuva mellanstadiet och ljuva högstadiet. Åren då man börjar fatta vem man är och är så otroligt tacksam för vilka jag fick gå igenom allt det med. Fattade inte riktigt hur värdefullt det var innan, men att ha så otroligt bra vänner, (speciellt så jävligt fantastiska killkompisar som jag tror är otroligt viktigt. Det är liksom en annan grej med killar och det hade inte varit lika lätt utan dem) genom halva min uppväxt. Jag går verkligen way back med de här, vi snackar lågstadiedisco, kurragömma med dunk, ryska posten och minns hur kul det var när alla kom i puberteten. När vi tjejer gick tillsammans nervösa in på sex och samlevnadssamtal med skolsyster och killarna kunde inte prata utan att det sprack. Jag kan öppna mig för dem, säga nästan vad som helst, och det finns kanske ingenting som skulle få mig att skämmas framför dem. Dem har ju liksom redan sett alla sidor utav mig.
Det bästa är att jag har dem än idag, även fast jag hade velat ha mer tid för att träffa de på andra skolor, men måste säga fan vad starkt band jag har till dem ändå. Jag menar vi snackar lågstadiet. Kommer inte ihåg det själv, men tydligen hade Ebba sprungit fram till mig redan första dagen jag kom till Kalmar i ettan. Även de nya som vi från Lindö träffade på högstadiet betyder mer än vad jag tror att de tror. Jag har skrattat med dem, gråtit med dem, bråkat med dem och växt med dem. Jag ser själv hur jävla oorginellt skrivet det här är men det är fan precis såhär jag känner, jag älskar ju dem. De betyder världen för mig.
Kommentarer
