fanny jarl

 

Jag har börjat tänka mer och mer på framtiden nu och för första gången är jag inte rädd. Jag känner ingen tidspress för att börja plugga så snart som möjligt, för det finns tid. Om jag inte får mitt drömjobb innan jag är 40 så är det lugnt, hellre det än att ha pluggat iväg ungdomen och fått sitt drömjobb vid en ålder så pass ung att man har hunnit tröttna på sin vardag när man väl blir 40. Det finns tid, det gör det. Dessutom finns det inte en chans att jag, efter 12 år i skolan där det enda jag hunnit tänka på är betyg, vet vad jag vill plugga till och sedan jobba som när jag är 18 år och tar studenten. Jag vet ju för fan inte ens vad det finns för yrken i världen.

 

Jag tittar på bilderna från turkiet och känner bara länge leve ungdomen. Länge leve resor. Länge leve att inte veta vad man vill och länge leve att inte nöja sig med ett svenneliv. Jag är inte rädd för att vara naiv, flytta utomlands och kanske misslyckas, för det finns alltid tid till att fixa allt igen.