fanny jarl

Ja du. Svaret ligger väl lite i frågan. Varför skulle jag inte göra det jobbigaste möjliga? Varför skulle jag göra ett bekvämt val under den bekvämaste tiden i våra liv. Jag menar just nu bor vi flesta hemma, och de som har flyttat hemifrån får säkert pengar av päronen. Vi behöver inte betala boende eller mat eller anstränga oss det minsta egentligen. (Jobbar gör jag mest för erfarenhet på CV:t) Vi har det så jävla bra just nu, men om vi inte anstränger oss under den tiden så kommer vi inte ha det speciellt bra och chill i framtiden. Det är väl det som driver mig lite, jag kan bara inte inte göra mitt bästa. Det är bara att bita ihop.

 

Så ja, jag trivs med en jobbig linje. Att gå till sängs slut i huvudet av något så nice som kunskap gör mig bara nöjd. Och de sena kvällarna på skolan är inte bara trist, jag sitter ju liksom inte där själv. Vi sitter och filosoferar samt tröttskrattar samt dansar ibland när skolan är stängd och korridoren är tom. Jag kan fan tycka det är kul att räkna ibland. Jag trivs ju föfan asbra kommer jag på nu. Men jag förstår ändå frågan eftersom jag klagar som fan, och jag kommer fortsätta att klaga på att det är jobbigt och överväga ett liv som hemmafru, men om jag inte hade tyckt att det var jobbigt så hade jag undrat varför jag inte försökte hårdare.