fanny jarl

Ibland undrar jag ändå om man vad född vid fel tid. Om det ändå var snäppet bättre förr. Typ på 50-talet. Då kunde man iallafall inte sitta bakom en datorskärm och skriva med någon som sedan inte ens hälsar när man ses i verkligheten, följt av ett sms 20 min senare (30 min skadar inte, man vill ju inte verka för "på") där det står något i stil med "Oj jag såg inte att det var du". Lägg av bara. Jag kan iallafall inte tänka mig att de höll på sådär. De visade inte intresse för varandra genom att gilla en bild på instagram, eller genom att skicka ett hjärta i godnatt-smset.

 

Samtidigt känns det som att på den tiden kunde man inte vara känd för att man var känd, utan för att man hade talang på riktigt. Och så såg inte deras shorts ut som trosor. Och så hade de riktigt snygga bilar. Samtidigt finns det inte någon som kan säga vilken tid då det är mest nice att vara ung. Man hade ju inte kommit lika långt i utvecklingen och man hade inte lika mycket prylar då. Men enligt mig är prylar bara en distraktion, om man tänker på vad som spelar roll egentlingen. Jag säger inte att jag själv inte är materialistisk, jag blev liksom sur när pappa tänkte ta bort några tv-kanaler från min parabol som jag knappt använder. Grejen är bara att nu när vi har så mycket så vill vi bara ha mer, och så länge man vill ha mer så kommer man ju aldrig bli nöja sig.