fanny jarl

Har tänkt på en sak. Alla människor där ute som har blivit något, så kallat, extraordinärt - t.ex. president, påve, första mannen på månen, nobellpristagare, Johnny Depps fru osv. Alla dessa som har blivit något liknande har någon gång för ett gäng år sedan satt detta som mål och sett det framför sig. Och varenda en måste ha mötts av respons som tyder på att de är helt dumma i huvudet. "Du kan ju inte bli president".Nähä om inte jag kan det, vem fan kan bli det då? Vi alla föds ju som tomma blad, och det finns bara en sak som hindrar oss (kanske lite svårt att bli påve om man är buddhist dock) från att bli sådär extraordinär. Det är att låta andras nedvärderande röster stå i vägen för vårat mål.

 

Jag skulle aldrig heller tro på en kille som gick fram till mig och sa att han en dag skulle leda mitt land, men någon kommer ju göra det. Jag menar, eftersom vi alla börjar från 0 så skulle det lika gärna kunna vara han. Och folk lyckas ju, vissa blir ju sådär extraordinära. Men det extraordinära med dem är egentligen ganska simpelt - att de var så dumma i huvudet så att de inte slutade tro på att de kunde uppnå precis vad de ville.